Alla har nog hört uttrycket ”supa sig snygg”. Jag hade också hört det. Igår fick jag uppleva det. Och sen när man kommer på att man inte var så snygg trots allt. Besvikelsen, ångesten, ja ni vet? Jag vart alldeles för full för det första. Trots att jag visste att när man har gått på ett underskott av kalorier en hel månad, bör absolut max ett glas vin eller två räcka för hela kvällen. En vinflaska senare, och några ”det finns ingen morgondag”-drinkar på krogen, så är minnet svart. Jag minns att jag återigen var ensam. Tappade bort alla jag kände, och där stod man själv. Hela kvällen. Även efter krogen var jag själv. Och jag går aldrig på efterfest. Det händer inte. Jag är den ocharmiga typen som brukar somna 99% av alla tillfällen när efterfest hägrar. Därför har jag bestämt mig för att låta bli, och gå hem istället. Inte igår. Igår for jag på två efterfester. Först till Emanuel och sedan till någon som jag aldrig någonsin sett i hela mitt liv. Tror inte jag kände någon på hela festen heller. Men där var jag. Och undrade till och med själv, vad fan jag gjorde där. Hade helt glömt bort att jag skulle kliva upp klockan 7, och anlände hem klockan 5 på morgonen. När hände det senast? Och varför tog jag inte bara taxin hem? Istället för att hoppa av taxin och kika in på en efterfest, mitt i natten och sedan pinala hem i regnoväder och högklackat? Hur tänkte jag. Tror inte jag tänkte alls. Jag var inte kapabel att tänka.
Början av kvällen var hur som helst jättetrevlig. Först hos Kikki och Markus och vidare därifrån till Emelie som bara bodde över gatan. Vi skippade öltältet och intog Nex istället. Och det var kanske just the moment, när en kille i kön frågade om jag var Josefin född 94, som jag började känna snygghetssyndromet. Jag tog nog den frågan som en alldeles för stor komplimang. Nåväl. Massvis med folk på Nexan. Och sen var krogen ett minne blått. Pinsamt. Jag trodde själv att jag stått och dansat med en bunt 18-åringar (gud förbannat), men enligt ögonvittnen så har jag stått och dansat med en medelåldersman i stickad sleepover typ? Jaaja. Vilket som.
Farmor Anne erbjöd sig igår att komma och hämta Eddvin på morgonen och ha han under dagen några timmar. Därav glömde jag bort måttot med ett glas vin och körde all in istället. Bra eller dåligt. Tror jag har haft kul i alla fall.
Nu är det absolut högsta grad av kvalitetstid med min lilla son, han är fördjävla söt alltså! 🙂